pralinan

Jag tänker inte låta mig skrämmas av skolverkets nya regler om att dra in studiebidraget, så jag tog en liten sovmorgon imorse. Okej, egentligen brukar jag vara rätt ordentlig, men det viktigaste är ju trots allt mitt välmående. Så efter en morgoncykeltur, lite desperate housewives och en god frukost känner jag mig lite som en ny människa. Idag kommer bli en bra dag.

Inte konstigt att jag tyckte det gjorde lite ont i foten idag på löpbandet.

Hur kan man för övrigt inte älska närbilder på min fot en måndag som denna?

Jag vet. Jag är fräsch.

Åh, vilka underbara träningspass jag har kört idag! Min Bodystep var inställd och ersatt av ett bodycombat pass. Ett kampsport-inspererat pass som dödar rygg, axlar och armar. I alla fall om man ska köra bodypump efter, som är ett styrkepass. Men grejen är att det gick så bra och var jätteroligt!

Okej, jag har egentligen andra grejer att berätta för er, men det får vänta. Måste. Sova. Nu.

På bilderna ser vi: Mig och efter-tränings-mat

Jag har ett svullet hål i min handled. Jag förstår inte heller hur ett hål kan vara svullet, men så är fallet. Jag har ingen aning om vad jag har gjort, men jag är rätt säker på att det inte är pesten som min historialärare påstår.

Tänkte om ni ville veta. Omtänksamt va?

Vad ledsen man kan bli av egentligen en sådan liten sak. Ett par kyssar. Lite gulliga sms. Borde jag inte veta bättre än att falla så lätt? Jag visste ju att någon skulle bli sårad. Jag visste det. Men någonstans i mitt favoritcitat står det att man ska älska som om man aldrig har blivit sårad. Nu är det inte ens en stor grej. Egentligen hade vi ingenting tillsammans. Fast ont gör det ändå. Jävla skit.

Nu ska jag bege mig till det ända stället i hela världen som alltid får mig att må bra och när jag kommer ut därifrån så är jag lite starkare och imorgon när jag vaknar ska jag gå upp för bara min skull, äta min favoritfrukost och sen göra mig fin för bara min skull. Lite starkare än vad jag var imorse.

Hittade mitt försenade tåg istället. Tänk vad bra. Och jag lovar, det här blir det sista inlägget om min resa hem.

När jag kliver på bussen så är det bara ett par sätten som är lediga. Så där sätter jag mig. Problemet är att den innersta stolen bara hänger. Alltså så ligger den ner och inte går att fästa där uppe. Jag sätter mig på ytterplatsen och vi åker. När bussen stannar vid universitetet ska självklart halva världen på bussen och tillsist frågar en kille om han kan sitta bredvid mig." Ja, vill du ligga?" är det första jag säger. Smart. Sen när jag skulle flytta in (han vill inte ligga) så böjer jag mig ner för att ta upp mina grejer. Det hade ju inte varit så farligt om det inte vore för att jag hade dragit ner dragkedjan där bak på rumpan.... Och de hade ju varit mindre farligt om jag hade haft lämpliga trosor, så att säga.



Stolen jag sitter på

Efter skolan skulle jag gå till stan, införskaffa lite födelsedagspresenter och sen ta halv 4-tåget hem. MEN när jag var på stan så fick jag reda på att tåget var jättesent. Då gäller det att handla snabbt. Ska jag vara kvar på stan eller ska chansa på att hinna med 15:10 bussen hem när klockan är 15:06? Jag väljer det senare alternativet och får ta en löpprunda igenom halva Karlstad och jag hinner till station till 15:10. Tror ni inte att dom har tagit bort min buss? Så nu sitter jag på en annan buss och hoppas hitta min buss på vägen.

Historien om vad som händer på denna buss kommer i nästa inlägg. Ni vill veta. Jag lovar.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/2644918/images/2012/pic_186152680.jpg" class="image">

Jag och Amanda tycker synd om oss själva. Så ni kan ju gissa vad vi har ätit?

Ledtråd: Det ända man kan tro att jag äter om man bara läser min blogg.

Jag tittar på tv-serier eftersom att jag tycker filmer är för långa. Jag sover med en varm vetekudde eftersom att jag inte kan sova annars. Jag tränar eftersom att jag behöver något som får mig att må bra. Jag gillar att se glad ut eftersom att då blir jag lite gladare. Jag pratar eftersom att jag kan tycka det är jobbig när det är tyst. Jag har lite svårt för att lita på andra eftersom att jag kan bli sårad.

Och nej. Jag kan tydligen inte sova inatt heller. Och ja. Jag funderar också på vem som läser det här. Gonatt.

Jag har ont i halsen. Jätteont. Det gör så ont att jag knappt kan äta. Så idag får gymmet och mina favorit pass klara sig utan mig. Och jag utan dom...

Snälla. Inte ont i halsen. Inte idag. Snälla. Var som helst, men inte halsen. Snälla då.

Och ja. Det där är min tyck-synd-om-mig-min. Och ja. Jag ska träna på den.

Det är ju skönt att det finns en förklaring till varför allt har varit så hemskt idag. Eller vad säger ni?

Fredagsmys hos optikern.

Eller?

För er som inte ser: Jag måste sitta här i fyra timmar.

(Och nej, jag vet inte hur man printar screnen. Jävla Mac.)

Idag var det andra gången på fyra dagar jag har ramlat. I söndags ramlade jag när jag cyklade till Amanda. Det resulterade i blåmärken på mina ben och en mycket öm svank. Idag ramlade jag när jag var på väg hem från skolan. Jag gick med några kompisar och jag sa någonting i stil med " jag går här på kanten så att jag inte ramlar". Ungefär 3 sekunder senare ligger jag på marken.

Fint Hilda.

Och låt medlidandet börja.

Jag är inte så sur som jag ser ut. Jag loovar.

Hittills har jag, badkaret och Lost haft en mysig kväll. Innan försökte syster slinga mitt hår. Dock blev jag rädd och sköljde ur färgen efter ungefär 10 sekunder. Bra jobbat där.

Nu till världens gladaste nyhet. Avsnitt 10 (säsong 8) av desperate housewives har visats i USA, vilken innebär att det numera finns tillgängligt på internet. Kärlek till det och de närmaste 40 minuterna av mitt liv.

Jag frågade var jag skulle gå av. "Det blir bäst om du går av i stan", fick jag som svar. Jaja, då blir det inga problem att hitta. Stan kan ju inte vara så svårt att missa. Sen så insåg jag att detta var stan.

Nja. Aa. Den var väl....fin?

Ni vet låten "Teddybjörnen Fredriksson". Idag kom jag på att de sjunger "Teddybjörnen Fredriksson, ja så hette han...". istället för "Teddybjörnen Fredriksson, Janson hette han..." som jag alltid har trott. Jag förstod liksom inte grejen. Vad var felet på nallen?

Knepigt de där. Förövrigt går tågresan bra. Tack som frågar.

Såhär ser min utsikt ut just nu. Jag är på långresa genom Värmlands skogar. Inte helt fel en söndagskväll som denna.

Jag fick ett såndant otroligt sug efter kladdkaka. Ni vet ett sådant sug så man bara måste ha en kladdkaka. Det spelar liksom ingen roll att klockan är efter ett på natten. Vill Hilda ha en kladdkaka, ska Hilda ha en kladdkaka också.

Sagt och gjort. Här är den. Så nu blir det mys med kladdkaka och notting Hill. Det finns sämre sällskap, tro mig.